Det var aldrig svårt för mig att hylla Aaron Bushnell.

4 min read

Jo, självmord är ett tabubelagt ämne i väst.

Vi drabbas i allt större utsträckning av lyx sjukdomen depression, som inte sällan slutar med att vi tar livet av oss och efterlämnar sörjande förtvivlade anhöriga och barn, som kommer att minnas det tragiska skamfyllda eventet livet ut, utan någon som helst lust att vilja prata om det med någon.

 

Nej

Aaron Bushnell begick inte självmord.

Han var desperat men deprimerad var han inte.

 

Innan sin extrema akt informerade Aaron att han var tvungen till en extrem akt av protest.

Aaron, 25 år ung, iklädd sin militäruniform, pratade i kameran sitt budskap klart och tydligt.

 

Han talade som en militär, noggrann och bestämd. Han var i sina fulla sinnes bruk och medveten, att han, inom några minuter, skulle uppleva värsta smärtan i sitt liv, som skulle leda till hans död.

 

Han hällde det han hade över sig själv från topp till tå framför israeliska ambassaden och ...

 

"Jag kommer inte längre bistå folkmordet", sade han.

 

Dagar innan hade han, en aktiv militär från flygvapnet, fått kallelse att vara redo att inställa sig med omedelbar verkan i Israel.

 

Aaron hade skrivit flera Israelkritiska inlägg på sitt konto.

 

Förmodligen censurerades han som resten av oss. Förmodligen hoppades han innerst inne att Gaza skulle kliva ur den mediala skuggan.

Att några miljoner människor skulle få se, vad som pågår, och vad de har blundat för i flera månader.

På sätt och viss är Aaron vi, och vi är Aaron..

 

Marken fattade eld först under hans fötter och lågor spred sig snabbt upp mot hans bröst.

Aaron andades in allt han kunde ock skrek "Free Palestine" som endast en soldat kan skrika...

 

"Free Palestine" vrålade han en gång till medan hans ansikte försvann bortom lågor..

 

"Free Palestine" fick han ut skriket igen

Han flyttade inte från platsen där han tände eld på sig själv... för att förhindra brandens spridning...

 

"Free Palestine" vrålade han. Det var nu jag kunde höra att han andades in flammorna

"Free Palestine" hördes ånyo i smärtor

 

Aaron vrålade sista gång, som att han skulle storma sin fiende och stod kvar mäktig och ståtlig

 

Han stod kvar och brann ... rakryggad och kröp aldrig ihop, trots att han smälte framför kameran.

 

Hans ben gav vika efter något som kändes som evigheter för mig.

 

Polisen sprang fram till honom med utdragen pistol. Och han höll kvar vapnet mot honom, tills Aaron slocknade helt.

 

Jodå, Aaron var ett hot.

Och Aaron är fortfarande ett hot.

 

Nej.

Aaron tog inte livet av sig.

Han förevigade sitt liv.

 

I den svarta mediala skuggan blev han glöden av hopp.

För någon stund vände sig världen för att ställa obekväma frågor.

"Varför skulle en aktiv militär i det prestigefyllda flygvapnet vilja tända eld på sig själv framför israeliska ambassaden?..."

 

Han begick inte självmord.

Aaron begick den ultimata akten av altruism.

 

Hans hjärta brann för Gazas barn

Och numera även hela hans kropp.

 

Aaron Bushnell är den första amerikanska militären genom tiderna som begår denna akt av altruism.

Vila i frid Aaron Bushnell.

Må glöden du tände aldrig slockna hos resten av oss

Du kan läsa en artikel om detta här.

Aydin Amir

You May Also Like