Israel 7 oktober: Påståenden om massvåldtäkter – utan ett enda offer

11 min read

I den nyligen utkomna boken 7 oktober – Hamas mot Israel: Myterna, Propagandan, Sanningen visar forskaren Ernesto Katzenstein övertygande att de påståenden som Israel gjort om våldtäkter i samband med Hamas anfall den 7 oktober 2023 är helt och hållet ogrundade. Allt bygger på påståenden av personer knutna till den israeliska krigspropagandan. Inte ett enda våldtäktsoffer har trätt fram, och omständigheterna kring Israels påståenden är väldigt konstiga.

Uppenbarligen efter påtryckningar från Israel, och förmodligen också USA, har FN nu släppt en rapport som skiljer sig dramatiskt från andra FN-rapporter, som är vederhäftiga och grundade i belagda fakta.

Naturligtvis skyndar sig Israel-partiska Sveriges Radio Ekot att lägga upp en braskande rubrik: ”FN bekräftar: Hamas utsatte sina offer för våldtäkter och tortyr”. Men vad är det som det handlar om? Finns det en sådan bekräftelse?

Redan i Sveriges Radios rapportering sägs det att ”FN-utredaren Pramila Patten har inte själv intervjuat några våldtäktsoffer”. Ändå påstås det att det finns "rimliga skäl att anta" att israeler utsattes för våldtäkt den 7 oktober, och att de som fortfarande är kidnappade också utsätts för våldtäkter. Vilket är helt ogrundat, eftersom av alla de som frigivits från sin fångenskap hos Hamas har inte en enda utsatts för någon form av sexuellt övergepp. Tvärtom har många av dem berättat att de behandlades väl under fångenskapen.

Det är också anmärkningsvärt att reportaget i Sveriges Radio konstaterar att ”Patten vill nu att Israel tillåter en mer omfattande utredning”.

En mer omfattande utredning? Har inte FN redan gjort en sådan, eftersom de skriver som de gör i rapporten? – Nej, faktum är att det har man vare sig gjort, eller ens kunnat göra.

Pressreleasen på FN-rapporten på FN:s egen hemsida visar att Pramila Patten gjorde ett officiellt besök i Israel ”på inbjudan av den israeliska regeringen”. Det är alltså en krigförande part som bjudit in Patten för att ge sin version. Pressreleasen skriver vidare:
”Syftet med besöket var att samla in, analysera och verifiera anklagelser om konfliktrelaterat sexuellt våld som enligt uppgift begåtts under de brutala, Hamasledda terrorattackerna den 7 oktober 2023 och i dess efterdyningar.”

Redan skrivningen ”de brutala, Hamasledda terrorattackerna” är ett språkbruk som inte används i sakliga, vetenskapliga rapporter, utan är tydligt partisk. Sedan fortsätter det:

  • ”Besöket var varken avsett eller ålagt att vara av utredande karaktär.”
  • ”Besökets omfattning och parametrar hade i förväg överenskommits med de berörda myndigheterna.” – Alltså på den krigförande israeliska statens villkor.
  • ”Uppdragsteamet genomförde sammanlagt 33 möten med israeliska nationella institutioner, inklusive relevanta fackministerier, samt med de israeliska säkerhetsstyrkorna.” – Man har alltså låtit den israeliska krigspropagandans talespersoner ge den bild som krigspropagandan vill ge.
  • ”Den genomförde konfidentiella intervjuer med sammanlagt 34 intervjupersoner.” – Alltså bara 34 personer. Från den israeliska staten.

Frånvaron av våldtäktsoffer som Patten kunnat redovisa förklaras på detta inte särskilt trovärdiga sätt:
”Medan antalet överlevande/offer för sexuellt våld den 7 oktober fortfarande är okänt, gjordes uppdragsteamet medvetet om att ett litet antal av dessa enligt uppgift genomgår behandling och fortsätter att uppleva allvarlig psykisk nöd och trauma. Trots samordnade ansträngningar för att uppmuntra dem att träda fram kunde uppdragsgruppen inte intervjua någon av dessa överlevande/offer.”

Om det nu rör sig om flera tusen våldtäktsoffer, som Israel påstår, eller flera hundra, så borde många kunna träda fram efter fem månader. Visst finns det i alla länder ett stort mörkertal vad gäller våldtäkter, men att det skulle vara 100 % låter inte sannolikt.

I några fall har till och med Pramila Patten och hennes grupp kunnat avslöja att påstådda våldtäkter är lögner:

  •  ”I kibbutz Be'eri fastställde uppdragsgruppen att minst två anklagelser om sexuellt våld, som hade rapporterats i stor omfattning i medierna, var ogrundade.”
  • ”När det gäller militärbasen Nahal Oz kunde gruppen inte verifiera ett rapporterat fall av våldtäkt, och den fann inte heller något urskiljbart mönster av könsstympning hos vare sig kvinnliga eller manliga soldater.”

Alltså: När man i några konkreta fall kunnat avslöja att det är osanna påståenden, så borde man inte så lättvindigt ta den israeliska krigspropagandans helt ogrundade påståenden på allvar. Här kan man misstänka att rapportens slutsatser tillkommit efter påtryckningar från Israel och USA.

I själva verket är detta en skräckhistoria som återanvänds gång på gång, så fort media ryggar tillbaka av förskräckelse över det israeliska folkmordet i Gaza.

Senast var i slutet av december 2023, när New York Times publicerade en lång artikel med rubriken ”Skrik utan ord: Hur Hamas använde sexuellt våld som vapen den 7 oktober” (Screams Without Words: How Hamas Weaponized Sexual Violence on Oct. 7) på första sidan.[1]

Ernesto Katzenstein skriver i boken ”7 oktober”:

New York Times-artikeln sägs vara resultatet av 150 intervjuer och två månaders arbete, vilket ger intryck av att det inte handlar om enstaka fall utan om systematiskt sexuellt våld. Artikeln handlar om Gal och Nagi Abdush som dödades den 7 oktober vid Novafestivalen. Författarna hävdar att Gal blev våldtagen och har blivit en symbol på internet för de brutala övergreppen mot kvinnor: “Kvinnan med den svarta klänningen”. Men den video som anges som bevis är borta, Instagramkontot är stängt. Det presenteras chockerande detaljerade uppgifter – ovanligt i en seriös tidning som New York Times. Vittnesmålen kommer från personer som säger sig ha sett fruktansvärda våldtäkter. Syftet är att beröra, inte minst genom den stora bild på Gals familj som illustrerar tidningens förstasida.

Vad ska vi tro om detta? Intrycket av att det rörde sig om en sorts skräck-sensationalism förstärktes efter bara några dagar, den 1 januari 2024, när Nagis bror Nissim Abdush uttalade sig i israeliska Channel 13. Under 14 minuter förnekar han gång på gång att hans svägerska, Gal, hade våldtagits. “Han förklarade att hans bror Nagi hade ringt honom kl. 07:00 på morgonen och sagt att hans fru hade dödats och att han befann sig bredvid hennes kropp. Sedan fortsatte han att kommunicera fram till 07:44 och nämnde aldrig något relaterat till sexuella övergrepp.”[2]

Gals systrar förnekade också anklagelserna om våldtäkt. Hennes syster Tali Barakha skrev på Instagram: "Ingen kan veta vad Gal gick igenom där! Också vad Nagi gick igenom, men jag kan inte samarbeta med dem som säger många saker som inte är sanna. Jag ber er att sluta sprida lögner, det finns en familj och barn efter dem, ingen kan veta om det var våldtäkt eller om hon brändes medan hon levde. Har ni blivit galna? Jag talade med Nagi personligen! Klockan sju dödades Gal av de där djuren, och de sköt henne i hjärtat. Nagi levde till kvart över åtta..."

Katzenstein visar att en annan källa som framför dessa påståenden är ZAKA[3], en ultraortodox tjänst för att ta hand om avlidna. Han konstaterar: ”ZAKA hade tidigare gått ut med falska uppgifter om halshuggna spädbarn, barn som bundits samman och skjutits och bränts, och om en gravid kvinna vars foster slets ut ur hennes mage i kibbutzerna Kfar Azza och Be’eri, som upprepas av Cochav Elyakam-Lev, jurist och forskare på Hebrew University i Jerusalem och ledaren för The Civil Commission on October 7 Crimes by Hamas against Women and Children, och som visat sig vara falska.”

Detta bekräftas i pressreleasen av den nya FN-rapporten: ”Påståendet om en gravid kvinna vars livmoder enligt uppgift hade slitits upp innan hon dödades, och hennes foster knivhöggs medan det fortfarande befann sig i henne var ogrundat.”

I boken ”7 oktober” visar Katzenstein att den israeliska tidningen Haaretz[4] den 4 januari 2024 publicerade en artikel som visar att polisen ”har mycket lite om sexuella övergrepp” och att man ”uppmanar eventuella offer att komma fram till polisen och berätta” – detta trots att Israels militär i december beordrade sjukhusen att avslöja namn på offer för sexuella övergrepp! Och ändå har man inte ens några namn – förutom Gal Abdush, som uppenbarligen inte blev utsatt för sexuella övergrepp.

Den talesperson i Israel som talat mest om våldtäkter den 7 oktober Cochav Elkayam-Levy. Hon talar om ”tusentals våldtagna kvinnor, från bebisar till åldringar, stympade och halshuggna”. I november förra året sade hon:
“Hamas genomförde en kampanj med våldtäkter och sexuella övergrepp”, men att hittills “har kommissionen inte tagit emot direkta vittnesmål, men den kommer att börja göra det inom kort. Vi har väntat på att relevanta vittnen ska lämna officiella vittnesmål till polisen, med avsikten att sedan själva genomföra djupintervjuer med dem”. Alltså – efter fyra månader har Israel uppenbarligen inte ett enda vittnesmål från ett offer för sexuella övergrepp den 7 oktober.

Ju längre tid som går utan att Israel lyckas presentera ett enda offer för det man påstår att ”tusentals” kvinnor utsatts för, desto mer sjunker ju trovärdigheten för dessa påståenden. Att Pramila Patten ändå drar helt ogrundade men närapå tvärsäkra slutsatser av detta är verkligen anmärkningsvärt.

Men ett annat uttalande av Cochav Elkayam-Levy ger en tänkbar förklaring till även detta. Ernesto Katzenstein skriver i sin bok:

”Cochav Elkayam-Levy berättar om sin förvåning och upprördhet när hon ’säger till en grupp respekterade kvinnor [från internationella kvinnoorganisationer] att chockerande brott begicks här’ och de kräver av henne att hon ska presentera dokumentation: ’Är det jag som måste lägga fram bevis för terroristernas gärningar? Vad är det för travesti att de lägger bevisbördan på mig?’

Det är litet svårt att förstå henne. Vem ska lägga fram bevis, om inte israeliska organisationer? Hon verkar mena att kravet på att dokumentera och lägga fram bevis, vilket hon som jurist borde vara mycket van vid, är ett tecken på misstroende.

Katzenstein fortsätter:

”Det som gör henne så besviken är att de inte bara tror på henne, utan att de vill samla bevis och dokumentera fallen. Allt tar tid men att undersöka sexuella övergrepp är extra känslig och kräver noggrant och tålmodigt arbete. I fallet Rwanda behövde Human Rights Watch två år för att samla tillräcklig information för att kunna ge ut en rapport som bevisade spridd användning av sexuellt våld under folkmorden 1994. Men Elkayam-Levy vill ha kampanjen nu, inte senare.”

Uppenbarligen får Israel kampanjen inte bara nu, utan gång på gång – helt utan några namngivna offer, inte ens med fingerade namn.

Sexuella brott är ett fruktansvärt brott som världssamfundet och varje samhälle måste ta itu med å det kraftigaste. Men när sexuella övergrepp används som lögner i krigspropaganda, så är det ett hån mot verkliga brottsoffer. Bevisbördan ligger, som alltid, hos den som kommer med en anklagelse. Finns det inga brottsoffer att visa upp, kan ingen domstol fälla den åtalade. Men det är en rättsprincip som israel och dess anhängare alltså kräver att världssamfundet ska frångå när det gäller Israels krigspropaganda. Som om det inte vore så som talesättet lyder, att sanningen är krigets första offer.

En enkel källkritisk granskning skulle visa att inget av Israels och dess medlöpares påståenden om våldtäkter har någon trovärdighet. Det måste man ha rätt att framföra utan att bli anklagad för att vara antisemit.

FOTNOTER

[1] Jeffrey Gettleman, Anat Schwartz och Adam Sella, ‘Screams Without Words’: How Hamas Weaponized Sexual Violence on Oct. 7, The New York Times, 2023-12-28
[2] Family of key case in New York Times October 7 sexual violence report renounces story, says reporters manipulated them, Mondoweiss, 2024-01-03.
https://mondoweiss.net/2024/01/family-of-key-case-in-new-york-times-october-7-sexual-violence-report-renounces-story-says-reporters-manipulated-them/

[3] Hamas committed documented atrocities. But a few false stories feed the deniers Haaretz, 2023 -12-04 Nir Hasson, Liza Rozovsky
[4] Liza Rozovsky och Josh Breiner, 'It Takes Strength to Speak Out' | Israeli Police Ask Victims and Witnesses to Testify About Hamas Sexual, Haaretz, 2024-01-04, Violence
https://www.haaretz.com/israel-news/2024-01-04/ty-article/.premium/israeli-police-ask-victims-and-witnesses-to-testify-about-hamas-sexual-violence/0000018c-d580-d751-ad8d-ffa4acf40000

Lena Isaksson

You May Also Like